God Jul & Gott Nytt År

Vaccinationsdags

Nu har jag väl glömmt bort att blogga igen på ett tag. Nåväl kattungarna mår allihop bra och var idag iväg till veterinären för att få sina första vaccinationssprutor.

The Naming of Cats is a difficult matter,...

...It isn't just one of your holiday games;
You may think at first I'm as mad as a hatter
When I tell you, a cat must have THREE DIFFERENT NAMES

T. S. Elliots dikt säger oss att en katt ska ha tre namn, det tredje är hemligt och bara katten själv känner till det. Men två ska de då få av oss.

Vi använder namnskicket att ge kattungarna namn som på något sätt anspelar på deras föräldras namn. Pappa heter Tonto Valenciano, som väl betyder tokstollen från Valencia och Valencia är ju förutom en spansk stad också regionen den ligger i. Mamma heter Nike, segergudinnan i grekisk mytologi.

El Cid Sigur
El Cid år en spansk hjälte som på 1000-talet ledde återerövringen av Spanien från morerna, han dog i Valencia år 1099. Ordet Cid i är en förvrängning av det arabiska sidi eller sayyed - härskare. Sigur är en germansk variant av seger,
Zifar Sàhas
El Libro del caballero Zifar är en bok från 1300-talet, som handlar om den ädla riddaren Zifar, hur han skilj från sin familj, upplever äventyr, återförenas och blir kung. Ordet Zifar är också arabiskta, för resenär. Sàhas är sanskrit för seger.
Derinoe de Silla
Derinoe var en grekisk amazon, de var inte så segerrika men visade mycket glöd och tapperhet. De Silla, betyder från Silla, en liten stad i Valencia. Detydelsen av derinoe är dunkel, men "deltar i strid" kommer ganska nära. Silla betyder också stol på spanska.
Aella Coxana
Aella är en annan Amazon och Cox är en ännu mindre liten stad i Valencia. Ordet aella har den ungefärliga betydelsen virvelvind medans däremot cox inte tycks betyda någonting särskilt.

Fyra veckor

Kattungarna blev fyra veckor i dag, de har utvecklats i rasande fart den sista veckan och far nu omkring som illrar om än med lite ostadiga ben, ja de faller ju förståss i hop i söta sovhögar titt som tätt. De har provat att äta fast mat med framgång även om det inte blir några stora portioner, de har också fått en egen liten toalåda, men den har de inte fått kläm på ännu, dock har alla fyra testat att äta kattsanden, ingen av dem tyckte det var något att ha.

De två pojkarna är stadigt större än sina två systrar, alla väger över fyrahundra gram och pojkarna närmar sig halvkilot.

Förra veckan fick Nike för sig att kattungarna skulle flyttas igen. Den här gången hade hon valt den ena av sina två toalådor till nytt bo. Jag plockade fram transportburen igen och satte den på toalådans plats och byggde om vår wellpappkattungehage så att den passade med hemmets nya placering. I förrgår utvidgade vi kattungehagen och satte in mer prylar för dem att upptäcka.

Mer foton från gårdagens session finns här

Här kommer jag

Kattungarna kravlar nu fram och till baka mellan det inre boet och den stora lådan det står i. Nike lockar ut dem för att ge dem mat ute, där det är mer plats sedan lockar hon ibland tillbaka dem antagligen för att hon tycker att de ska sova där inne.

Snart kommer det att bli väldigt bevärligt för henne att hålla reda på dem. Det kan vara lite jobbigt i början att inte ha full kontroll, men det går över på ett par dagar.

En dag i solen

I dag sken solen i kattungarnas rum och jag spenderade en timme med dem och kameran. Jag har inte velat rigga upp blixtar inne hos dem än, så då gäller det att passa på när det är tillräkligt med ljus.

Nike flyttar

Vi har varit i väg till Stockholm över helgen och min kära mor har varit kattvakt. Nike och kattungarna har väl varit till minst besvär. Alla fem mår bra och de små ökar stadigt i vikt. Kattungarna har öppnat ögonen och börjat krypa omkring lite grann i sitt bo.

I går fick Nike för sig att hon skulle flytta från den fina kartongen vi gjort i ordning åt henne till ett litet kattbo av tyg som stod på golvet femtio centimeter från kartongen. Det blev väldigt trångt och det verkade vara en överhängande fara att ungarna skulle trilla ut på golvet. Vi tog kartongen och flyttade den till stället där kattboet stod, sedan satte vi ner det i kartongen och nu verkar Nike nöjd.

Större hem

Eftersom Nike har börjat spendera mer tid utanför bolådan, som än så länge varit en transportbur, tänkte vi att den kanske har börjat bli för trång. Så Anna och jag gick upp på vinden och hämtade ner en stor kartong från IKEA, skar upp en öppning i den och bäddade om med filtar, fleece och handdukar från den gamla bolådan, plus några till.

Vi hoppas att hon blir nöjd med den större lådan.

Kattungarna blir större

Nu, den första tiden, väger vi kattungarna morgon och kväll för att hålla koll på att de mår bra och de går stadigt upp i vikt. Den fawnfärgade var störst när de föddes och han har behållt sitt försprång. Ja, som synes på diagrammet, så behåller de allihop sin plats i viktordningen.

Det är normalt att kattungarna fördubblar sin vikt den första veckan och det här gänget verkar i det avseendet att vara alldeles normala. Nike fortsätter att ta hand om dem på bästa sätt och vi är för tillfället ganska överflödiga, bortsett från att ge henne mat då och göra rent i lådan.

Nike tar det lugnt

Det händer inte så mycket i lådan med kattungar, det äts och sovs. Nike valde den minsta transportburen att föda i, vi bytte resolut ut den till en större modell när hon var färdig. I dag tog jag av överdelen och satt bredvid dem och fotograferade, det var en strålande sol ute och följdaktligen bra ljus i rummet. Nike bryr sig inte mycket om att jag flyttar runt lådan och att hon har en stor svart glugg i ansiktet, hon är å andra sidan van att bli fotograferad.

Dag två - allt väl

Vi har lyckats könsbestämma kattungarna, det är två av varje. Fawn och vilt är pojkar, sorrel och blå är flickor. Nike verkar att ha gott om mjölk och kattungarna har allihop lagt på sig tio gram per dag ungefär, hon är för övrigt en exemplarisk mor.

En regnbågskull

Nike födde fyra stycken kattungar i går kväll, först till vår förvåning en fawn, därefter en sorrel följt av en viltfärgad och slutligen också en blå. Eftersom både Nike och Tonto är viltfärgade hade vi väl trott och hoppats mest på vilt, men en av varje är ju också kul.

Födseln tog ungefär fem timmar och allt gick bra. Nike är en bra mamma och klarade det hela galant. även om hon var lite trött mot slutet.

I dag har de ätit och sovit och ätit och sovit.

Nike ändå rundare...

...men inga kattungar än.

Innan hon fotograferades fick hon jaga fjäderleksak ett tag, så att hon skulle ligga ner och se söt ut. Jaga vippa gick bra, men hon är inte särsklit smidig och lite långsammare. Det måste vara ett tufft liv för en dräktig liten katt som ska försörja sig på att jaga möss.

Nike är rund som en boll

Jag kom visst av mig med bloggandet. Nåväl, vi försöker igen.

Vår Nike väntar kattungar vilken dag som helst. Hon verkar ännu ganska lugn och ligger mest och softar, men hon är också en väldigt cool cat. Pappan heter Tonto (DK*Dushara Tonto Valenciano) Tonto kom tillbaka till oss från Danmark tidigt i sommras, han är född här hos oss, från vår första kull. Vi behöll hans syster Flibberty, men beslöt att inte använda henne i vår avel, så vi är väldigt glada att vi fått möjlighet att använda Tonto i stället.

Vårstädning

Äntligen lite värme i solen. Katterna och jag har börjat att vårstäda trädgården. De tycker verkligen om att vara ute. Och även om de inte är det hela tiden så är det i alla fall väldigt kul att kunna springa in och ut, eller att sitta i dörren.

Allt lugnt

Det händer inte så mycket i vårt katteri. Katterna och jag roar oss med tulpaner, kattmynta och en kamera.

Färdiglöpt

Flibberty har slutat löpa, så nu har det återgått till det normala. Nike har fått tillbaka sin lekkamrat, när Flippan löper är hon inte mycket att leka med, tycker Nike.

Och alla dörrar i huset är öppna igen.

Flibberty löper

Jag tror att Flippan är inne på sin femte eller sjätte löpdag och det blir bara värre för var dag som går. Förhoppningsvis är det väl någon sorts topp just nu. Hon är i alla fall rätt tystlåten till sin natur och inte alltför odrägligt klängig.

De stora problemen är dels att hon inte tycker sig ha tid att äta, utan bara far runt och hon skulle behöva lägga på sig ett par hekton, dels har hon, i brist på bättre, utsett vår gamla kastrerade honkatt Belle till föremålet för sin uppvaktning. Stackars Belle blir väldigt stressad av uppvaktningen och vi får lösa problemet genom att hålla dem separerade. Och det i sig är ju ett besvär.

Nåväl, det går över.